Sticky, Liseberg, jobb och Japan.
I torsdags var det dags igen. Dags för the Dillinger Escape Plan att slackta publiken på Sticky. Och slackt blev de. Dom beta av hit efter hit. Publiken röjde. Bandet röjde. Allt va skitbra som alltid när Dillinger spelar. Har sett dom live 3ggr nu och har aldrig blivit besviken. Lätt bästa liveakten jag sett. Klassar alla band som SOAD, Rage, Anti Flag, KoRn osv. osv. skulle vilja se dom igen fast på Trädgårn. Den scenen e snäppet större och den kan nog va perfekt för dom. Lagom scen så alla kan röja utan att slå ner varandra och lagom mängd publik får plats där utan att tappa den där känslan mellan publik och band som lätt försvinner på större scener och festivaler.
På fredagen var de dags för premiär för Häckner på Liseberg. Hans 12år i rad. Själv har jag bara gått dom senaste3 eller 4 åren. Slapp kön in med för vi va på Häckners gästlista så vi gick in i den lilla porten brevid den stora.
Efter Häckner så var de dags för jobb igen. Fast inte på Volvo utan på uteserveringen på Storan. Från kl.20 till 03.30. gick upp kl.09.dagen efter och va på Storan kl.11 igen. Och slutade 03.30. Jag sålde öl för över 25.000.- på lördagen. Kassasystemet crasha presis efter stängning på fredan så jag vet inte hur mycke jag sålde den dagen. Pengarna jag tjäna får finansiera mina kommande vaccinationer.
På söndagen fick man tummen ur och bokade hostel i Japan. Bara vacciner kvar istort sett innan resan. Längtar som fan!
Note to self:
Om man sätter alla andra i förstahand, hamnar man själv sist. Hjältar vandrar alltid ensama.
